Tänk va tiden går. Nu är det redan 2 år sedan Pappa försvann från oss. Det är konstigt att man klarar av att ta sig igenom allt. Hade önskat att han kunde ha varit med nu när vi ska få vår lilla:) men han tittar nog till oss då och då.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar