William 1 årIgår kom Martin hem på permis från sjukhuset=) Men man kan ändå inte slappna av eftersom vi fortfarande inte vet vad som är tokigt. Igår skulle han göra datortomografi. En av personalen kom in senare och sa -Jag har tråkiga nyheter. Martin tänkte att nu är det illa -Vi måste göra om datortomografin imorgon för maskinen var trasig. HUR kan man komma in och ge beskedet på det viset. Tur jag inte var där för jag hade blivit hypernervös. Inte kul för Martin eftersom kontrastvätskan till denna undersökningen brände som eld i ådrorna och nu idag ska han göra om det. Skjutsade in han till sjukhuset nu på morgonen eftersom han skulle vara där kl 07. Dom måste ta ett njurfunktionsprov innan kontrastvätskan också. Dubbelseendet är kvar och han är trött och blek så jag hoppas verkligen de kan hitta felet nu.
Även William fick kliva upp tidigt idag. Klädde han och skjutsade ner Martin. Sen for William och jag till Martins Mormor där han fick gröt och fika. Nu vid 08:45 började han på dagis. Han verkade glad att komma dit och när jag skulle gå kom han och gav mig pussen=) Ibland kan lillgubben vara så jobbig men när han gör nåt sånt sött så försvinner allt dumt han gjort=) Nu förstår han när jag säger att jag ska komma och hämta han sen. För då nickar han och blir inte alls lika ledsen som förut.
2 kommentarer:
Jag tror oron skulle vara mindre om man visste vad som hände. vad som är fel.. om dom aldrig hittar nått så står man ju fortfarande som ett frågetecken. vad är det, kommer det att hända igen? osv osv..
hoppas dom hittar nått och att det INTE är allvarligt!
kramar
Ja precis. Känns alltid bättre att veta vad det beror på än att gå och oroa sig hela tiden.
Skicka en kommentar