Svartsjuka...

Jag har på alla vis försökt ge William mer uppmärksamhet pga att ha inte skall känna sig åtsidosatt eller ensam när den nya lilla människan kom till familjen. Det har gått jättebra tills nu. Aurora börjar ta mer plats och är mycket mer vaken på dagarna. Började helt plötsligt en dag med att han började med en massa dumheter samtidigt tex. spotta, kasta grejer, slåss, skallas, kladda otroligt mycket med maten. Han vill absolut inte lyssna vilket han varit riktigt bra på på sista tiden. Nu agerar han som om man inte ens pratar med honom. När jag sitter och leker med honom på rummet så är han jätteglad men när jag går ut för att göra annat så får han ett utbrott och försöker dra in mig i rummet igen. Han är som tur var inte på syster nåt förutom nån enstaka gång. Han ville inte ens bli tröstad idag när han gjorde illa sig och när jag frågade om han tyckte om mamma så skakade han på huvet och tänkte kasta en flaska på mig.
Jag tycker så synd om honom för jag vet att det är svartsjuka. Han brukar ligga och spotta ut nappen och låtsasgrina för att jag ska ge han uppmärksamhet. Han dreglar bara för att Aurora gör det. Jag kan inte ge Aurora mindre uppmärksamhet och det känns taskigt mot henne samtidigt som Wille inte tycker det duger med den jag ger han.
Idag fick han ett utbrott så jag stod bara och gapade av förvåning. Har aldrig sett ett så argt barn förr. Han skrek tills han var alldeles röd i ansiktet och slog vilt omkring sig. Jag bar in han på rummet men jag trodde han skulle riva det. Han kastade och slog på allt. Kom ut 2 gånger och fortsatte men när jag pratade med han sen så lugnade han ner sig och jag fick en kram. Allt detta bara för att han inte fick gå ut när Cicci skulle åka hem.
Har varit såhär i 2 veckor nu med konstant grin, bråk och tröst samtidigt som Aurora blir rädd av allt skrik och ligger å gallskriker.
FÖRHOPPNINGSVIS BLIR DET BÄTTRE SNART!!!
Martin har semester nu på Fredag så då ska jag ta ännu mer tid med han och tex. fara på Risön.